Den senaste helgen blev en fullspäckad sådan inne i storstaden. Återigen hade jag besök från Sverige, denna gång av två studiekompisar från universitetet som kom förbi för en långweekend. Simon och Majoren (han heter egentligen Johan, men då jag inte kallat honom det en enda gång sen jag lärde känna honom i ettan så får det bli Majoren även här för att undvika att jag själv blir förvirrad) lämnade snön i Kiruna bakom sig för att vi skulle kunna utforska Paris gator under betydligt varmare förhållanden. Jag har ingen aning om vad det har varit för temperaturer under helgen då jag inte äger en termometer. Detta av den enkla anledningen att jag tycker det fungerar väldigt bra att sätta på mig shorts om det är varmt och byxor om det är kallt. Av samma anledning kollar jag väldigt sällan på väderprognosen då jag med största sannolikhet märker vad det är för väder 🙂 Men soligt har det varit hela helgen, och en fingervisning kan ju vara att en reklamtermometer visade +28 C strax innan midnatt inne i Paris.

Det har varit en väldigt tacksam helg för mig då båda mina gäster är väldigt mycket för att ta dagen som den kommer och inte hade ett skrikande behov av att se alla sevärdheter på nära håll. Det gjorde ju att jag inte behövde se allt en gång till och att vi kunde uppleva lite nya sidor av Paris. Framförallt har vi spenderat flertalet timmar på diverse cafér och restauranger för att förtära vad det franska köket har att erbjuda, båda i matväg och dryckesväg.

Vin och snacks i skuggan.

Denna förtäring (osagt vilken typ av intag) ledde till helgens smartaste beslut efter att vi fått höra att Robin Söderling gått till final i Franska öppna (eller Roland Garros som inte bara är namnet på stadion, utan även tävligen i Frankrike). Runt klockan nio på kvällen bestämde vi oss för att ta oss ut till Roland Garros för att försöka få tag på biljetter till finalen. Tanken att det är slutsålt sedan långt tillbaka slog oss, men viftades bort då vi intalade oss att det precis som under andra sportevenemang borde finnas “nationsbiljetter” för supportrar till finalisterna. Sagt och gjort hoppade vi på tunnelbanan men lyckades läsa fel på linjekartan och åkte alldeles för långt. Detta gjorde att vi fick börja gå tillbaka genom Paris utkanter för att försöka hitta till tennisområdet. Efter lite zick-zackande och frågande efter vägen så kom vi fram ungefär halv elva för att (föga förvånande) hitta området nedsläckt och inte en tillstymmelse till annat folk än säkerhetsvakter och poliser att försöka köpa biljetter från (också det föga förvånande). Inte allt för besvikna konstaterade vi att vi nu i alla fall försökt stötta Robin i finalen och tog en taxi tillbaka till “centrum”.

Roland Garros i natten. Vi var i alla fall där!

Eiffeltornet blixtrar varje heltimme i mörkret.

Dagen efter erkände vi oss besegrade och försökte inte ens ta oss ut för ett nytt försök (efter matchen idag så är nog dock både Simon och Majoren bara glada att de inte bokade om sina flygbiljetter och spenderade x-tusen kronor på inträde om detta varit möjligt). Istället blev det en lagom strapatsrik dag då vi spatserade längs med Sein och Canal Saint Martin med regelbundna vätskestopp.

Pastis, fransk löksoppa och vin, det gäller att ta till sig kulturen.

Avslutningsvis tog vi oss upp till Sacré Couer för att blicka ut över staden i skymningen. Här uppe insåg jag att jag har hamnat i något defaultläge där jag bara viftar bort alla gatuförsäljare utan att reflektera över vad de egentligen vill. Bra i de flesta fall, men denna gången så ville faktiskt den lille mannen bara sälja öl vilket jag insåg två steg efter att jag gått förbi honom. När jag vänder mig om står mina vänner frågandes och tittar på mig och undrar varför jag så skyndsamt ignorerar den snälle herrn som vill förse oss med dricka. Jag är vanligtvis inte ett fan av blasköl som Heineken, men denna smakade faktiskt förhållandevis bra. Eller snarare kanske det var förhållande det berodde på då vi satt på grässlätten full med glada människor, lyssnade på gatumusikerna och blickade ut över ett Paris som inväntade natten…

Då vi var i närheten tog vi vägarna förbi Moulin rouge, vilket ungefär resten av turisterna i Paris också gjort.