Christo in Europe

Eftersom det varit lite dåligt med jobbrelaterade inlägg på denna blogg så tänkte jag bättra på den statistiken lite.

Som ni vet så är jag här nere i Frankrike för att följa två testkampanjer (för en uppfräshning av vad jag sysslar med se Actually, I am a rocket scientist…). Hittills har det dock bara varit aktivitet i den ena, TPX, som körs på plats här i Vernon. Det har varit skönt att i början bara ha en turbin att hålla reda på eftersom det är mycket nytt att ta in, och inte minst att lära känna företaget här nere. Av samma anledning har det varit bra att de första testerna jag följt i min karriär (!) varit på samma plats som jag själv befinner mig på eftersom jag fått möjligheten att närvara vid testerna, titta på hårdvaran mellan testerna och kunna prata med testledarna på plats för att suga in så mycket som möjligt. Vad är den största lärdomen hittills? Testning innebär mycket ny teknologi och det är sällan som allt går helt enligt planerna. Och tur är väl det, för det är väl därför ingenjörer finns? Skapa problem och sedan lösa dem

Den andra kampanjen, Vinci, drog precis igång förra veckan och det ska bli väldigt spännande att följa denna nu med lite mer erfarenhet under fötterna. Till skillnad från TPX så körs Vinci i en testrigg i Tyskland. Närmare bestämt en liten håla mitt i skogen norr om Stuttgart som heter Lampoldshausen (antar att den ligger här ute så att det inte gör så mycket om något skulle gå fel ). Innan en kampanj drar igång så samlas alla inblandade större företag för att gå igenom status av produkterna och så att franska rymdstyrelsen (CNES) i slutändan kan ge sitt godkännande att starta kampanjen. Som en del i min utbildning fick jag möjligheten att följa med på detta möte eftersom jag redan befann mig nere på “kontinenten”. Det var väldigt givande att närvara under dagen, att få träffa andra inom branschen och framförallt att få se hur det fungerar. För att sammanfatta det lite kort kan vi säga att det är intressant att se tyskar, fransmän, italienare, holländare och svenskar försöka komma fram till något under en dag, speciellt då många har mycket viktigt att säga… När det var dags för lunch hade vi hunnit med det som skulle tas upp innan morgonfikat, och när det var dags för eftermiddagsfika hade vi nästan hunnit fram till lunch i planeringen. Det här med mötesdisciplin är något vi är ganska bra på hemma i Sverige kan jag konstatera efter detta. Som tur var så var tyskarna vid testanläggningen väldigt hjälpsamma och de hade uppmärksammat att jag var ny i gemet. Då den planerade rundvandringen för att se själva riggen och motorn blev inställd (pga oförmågan att hålla tidsplanen) så fixade de istället så att jag och min Volvo-kollega fick smita iväg en stund för just detta. Och det tackar jag för. Det var inte en liten anläggning, och ännu häftigare blir det eftersom Vinci är en överstegsmotor och som sådan används, och följdaktligen testas, i vakum. Jag drog mig till minnes hur min fysiklärare på gymnasiet skulle demonstrera ett experiment med en liten vakumkammare och de problem han hade att suga ut de sista molekylerna utan att nya smet in. Här stog jag nu istället framför en vakumkammare stor som min lägenhet som man dessutom stoppar in en raketmotor i och bränner på för fullt… Inte lite imponerande. Det där med att grilla inomhus får liksom en annan dimension

Av förklarliga skäl har jag inte så många bilder att visa från testanläggningen, men jag kan bjuda på några från Tyskland.

Frukost och jobb på Charles de Gaulle

When i Germany…

Vårt hotell ute på landet

Är man i Tyskland så är det ingen tvekan om vad man får för hyrbil. Den här Audin hade gått 7 km innan vi fick den

Hur slutade mötet då? Jo, vi från Volvo var tvugna att åka kl 18 (mötet skulle vara klart kl 17) för att hinna med våra flyg. I efterhand är jag väldigt nöjd då jag senare fick veta från Snecmas deltagare att de suttit kvar till kl 22. Mötesdisciplin var det…

Lagom slut på flygplatsen kom jag till gaten i god tid bara för att få veta att planet till Paris var försenat ca två timmar. Detta precis efter att jag under en diskussion sagt till min kollega att jag inte har något emot att fastna på flygplatser då jag trivs i atmosfären med en massa folk som är på väg någonstans och flygplan som står på rad utanför. Tur att jag tyckte så då

Det hela vägdes dock upp av inflygningen mot Paris-by-night (icke att förväxlas med One night in Paris). Inte ett moln i sikte och runtomkring Eiffeltornet som stod som en fyr i mitten bredde ett oändligt hav av ljus ut sig. “Ladies and gentlemen, welcome to Paris.”