Christo in Europe

Idag, för första gången i mitt liv, sket en fågel mig rakt i huvudet när jag var på väg till tågstationen för att kolla tidtabellen. Självklart hade jag tagit på mig en nytvättad tröja och tågstationen var stängd. Det tog jag som ett tecken på att det var dags att skriva ett nytt inlägg efter en tids uppehåll.

Det har återigen varit fullt hus här i två vändor och jag har dessutom varit en sväng till Sverige för att vara med på ett bröllop. Tiden går fort och helt plötsligt har det gått tre veckor utan att jag skrivit ett inlägg. Lika många veckor som jag nu har kvar på min praktikperiod här nere i Frankrike! De senaste fyra månaderna har passerat förbi väldigt snabbt, så de kommande veckorna lär försvinna lika fort som bageriernas baguetter här nere.

Dålig kvalité, men bevis på att jag kör i världens största rondell. Check på listan!

Midsommar firas inte på något märkvärdigt sätt av fransmännen, så väldigt lämpligt fick jag besök av tre studiekamrater från universitetet över helgen. Sommaren skålades med andra ord in på traditionsenligt sätt med Skåne, sill, potatis och jordgubbstårta! Då jag blivit informerad om att det i Frankrike inte är tillåtet att grilla på allmän plats fick vi däremot nöja oss med att laga maten hemma. Med en välfylld kylbox och lite aluminiumfolie tog vi oss sedan till Seines strand där vi intog mat och dryck till svenska snapsvisor (som av någon anledning alla hade en studentikos anknytning) i solskenet. Förbigående fransmän fick uppleva ett stycke fin svensk kultur! Den mycket trevliga kvällen avslutades med konstaterandet att Vernon är helt dött en fredag kl 2 på natten.

Midsommarafton började med en sväng i Monets världskända trädgårdar i grannbyn.

Midsommar vid Sein

Förutom en sväng till Paris tog jag och mina vänner oss ut till kusten för att passa på att få lite sol och smaka på saltvattnet i engelska kanalen. Här testade jag för första gången ostron, samt någon konstig vattensnigel som enligt google translate heter valthornssnäcka. Ostronen smakade saltvatten och sniglarna var förvånansvärt ätbara. Smaken var lite odefinierbar (i alla fall så här i efterhand) men de hade ordentligt tuggmotstånd. För de som inte har testat endera så kan jag i alla fall rekommendera att prova.

Dyraste glassen jag någonsin ätit. €12 på Häagen-Dazs Champs Elysée.

Bad vid kusten

Ostron vid kusten som sig bör.

Jag vinkade av mina vänner i början av veckan, för att ett par dagar senare återse större delen av dem i Sverige på en annan studiekompis bröllop i Laholm. En riktigt kul tillställning som tyvärr slutade med att min mobil söp bort sig. Så om någon försökt ringa mig de senaste veckorna så är det inte för att jag inte tycker om vederbörande som jag inte svarar, utan min nalle har helt enkelt gått skilda vägar från mig. Nytt kort är på gång så snart är jag dock back in business igen. Det bästa med helgen var dock att jag fick träffa Mia igen för första gången på 44 dagar 🙂 Det börjar kännas att vi varit ifrån varandra hela våren och det var lite extra jobbigt att springa ifrån henne på Göteborgs central för att ta en taxi till Landvetter (Vi hade lyckats hoppa på tåget åt fel håll i Ängelholm och var på väg till Danmark istället för götet. Det fick till följd att vi blev 2 ½ timma sena och all min marginal jag haft när jag bokat biljetterna käkades upp). I början av augusti ses vi dock igen då vi har en vecka i Frankrike/Schweiz/Österrike att se fram emot, och sedan dröjar det förhoppningsvis inte länge innan vi bor i samma stad igen 🙂

Svensk sommar från tåget

Sistaminutenbränna innan bröllopet (behövs!)

Inte brudparet, men ett ack så fint par ändå 🙂

Det var inte slut med besökandet efter detta. Tillbaka i Frankrike efter 53 timmar i Sverige (inkl 4 timmar flyg) väntade mor och far som spenderat helgen i min lägenhet. “Tyvärr” så måste jag ju faktiskt jobba här nere, så jag har hunnit med att träffa dem på kvällarna och de har fått roa sig själva på dagarna. Det har dock inte varit för svårt då det finns ganska mycket att se och jag ju kunnat peka ut lite trevliga ställen att åka till. På lördag åkte vi däremot till närmaste storstaden Rouen för att vara lite kulturella samt (mest för mig) shoppa! I Frankrike har de något så härligt som en sommarrea som håller på från början av juli till början av augusti där procenten blir högre och högre för varje vecka. Om två veckor ska jag in till Paris och har dedikerat en dag enbart till shopping. Jag förväntar mig iaf 70-80% på utbudet (sjukt nog är det ungefär den rabatten som behövs för att jag ska ha råd att gå i de finaste butikerna. Betvivlar dock att de har lika mycket rea)

Lunch i Rouen

Det var väl ungefär en månad sammanfattad lite kort, och fågelskiten sammanfattade ungefär hur händelserik den varit 🙂 På onsdag (14 juli) är det Frankrikes nationaldag och då är det stor militärparad inne på Champs Elysée samt fyrverkerier från Eiffeltornet, ska bli kul!

Den senaste helgen blev en fullspäckad sådan inne i storstaden. Återigen hade jag besök från Sverige, denna gång av två studiekompisar från universitetet som kom förbi för en långweekend. Simon och Majoren (han heter egentligen Johan, men då jag inte kallat honom det en enda gång sen jag lärde känna honom i ettan så får det bli Majoren även här för att undvika att jag själv blir förvirrad) lämnade snön i Kiruna bakom sig för att vi skulle kunna utforska Paris gator under betydligt varmare förhållanden. Jag har ingen aning om vad det har varit för temperaturer under helgen då jag inte äger en termometer. Detta av den enkla anledningen att jag tycker det fungerar väldigt bra att sätta på mig shorts om det är varmt och byxor om det är kallt. Av samma anledning kollar jag väldigt sällan på väderprognosen då jag med största sannolikhet märker vad det är för väder 🙂 Men soligt har det varit hela helgen, och en fingervisning kan ju vara att en reklamtermometer visade +28 C strax innan midnatt inne i Paris.

Det har varit en väldigt tacksam helg för mig då båda mina gäster är väldigt mycket för att ta dagen som den kommer och inte hade ett skrikande behov av att se alla sevärdheter på nära håll. Det gjorde ju att jag inte behövde se allt en gång till och att vi kunde uppleva lite nya sidor av Paris. Framförallt har vi spenderat flertalet timmar på diverse cafér och restauranger för att förtära vad det franska köket har att erbjuda, båda i matväg och dryckesväg.

Vin och snacks i skuggan.

Denna förtäring (osagt vilken typ av intag) ledde till helgens smartaste beslut efter att vi fått höra att Robin Söderling gått till final i Franska öppna (eller Roland Garros som inte bara är namnet på stadion, utan även tävligen i Frankrike). Runt klockan nio på kvällen bestämde vi oss för att ta oss ut till Roland Garros för att försöka få tag på biljetter till finalen. Tanken att det är slutsålt sedan långt tillbaka slog oss, men viftades bort då vi intalade oss att det precis som under andra sportevenemang borde finnas “nationsbiljetter” för supportrar till finalisterna. Sagt och gjort hoppade vi på tunnelbanan men lyckades läsa fel på linjekartan och åkte alldeles för långt. Detta gjorde att vi fick börja gå tillbaka genom Paris utkanter för att försöka hitta till tennisområdet. Efter lite zick-zackande och frågande efter vägen så kom vi fram ungefär halv elva för att (föga förvånande) hitta området nedsläckt och inte en tillstymmelse till annat folk än säkerhetsvakter och poliser att försöka köpa biljetter från (också det föga förvånande). Inte allt för besvikna konstaterade vi att vi nu i alla fall försökt stötta Robin i finalen och tog en taxi tillbaka till “centrum”.

Roland Garros i natten. Vi var i alla fall där!

Eiffeltornet blixtrar varje heltimme i mörkret.

Dagen efter erkände vi oss besegrade och försökte inte ens ta oss ut för ett nytt försök (efter matchen idag så är nog dock både Simon och Majoren bara glada att de inte bokade om sina flygbiljetter och spenderade x-tusen kronor på inträde om detta varit möjligt). Istället blev det en lagom strapatsrik dag då vi spatserade längs med Sein och Canal Saint Martin med regelbundna vätskestopp.

Pastis, fransk löksoppa och vin, det gäller att ta till sig kulturen.

Avslutningsvis tog vi oss upp till Sacré Couer för att blicka ut över staden i skymningen. Här uppe insåg jag att jag har hamnat i något defaultläge där jag bara viftar bort alla gatuförsäljare utan att reflektera över vad de egentligen vill. Bra i de flesta fall, men denna gången så ville faktiskt den lille mannen bara sälja öl vilket jag insåg två steg efter att jag gått förbi honom. När jag vänder mig om står mina vänner frågandes och tittar på mig och undrar varför jag så skyndsamt ignorerar den snälle herrn som vill förse oss med dricka. Jag är vanligtvis inte ett fan av blasköl som Heineken, men denna smakade faktiskt förhållandevis bra. Eller snarare kanske det var förhållande det berodde på då vi satt på grässlätten full med glada människor, lyssnade på gatumusikerna och blickade ut över ett Paris som inväntade natten…

Då vi var i närheten tog vi vägarna förbi Moulin rouge, vilket ungefär resten av turisterna i Paris också gjort.

Eftersom det varit lite dåligt med jobbrelaterade inlägg på denna blogg så tänkte jag bättra på den statistiken lite.

Som ni vet så är jag här nere i Frankrike för att följa två testkampanjer (för en uppfräshning av vad jag sysslar med se Actually, I am a rocket scientist…). Hittills har det dock bara varit aktivitet i den ena, TPX, som körs på plats här i Vernon. Det har varit skönt att i början bara ha en turbin att hålla reda på eftersom det är mycket nytt att ta in, och inte minst att lära känna företaget här nere. Av samma anledning har det varit bra att de första testerna jag följt i min karriär (!) varit på samma plats som jag själv befinner mig på eftersom jag fått möjligheten att närvara vid testerna, titta på hårdvaran mellan testerna och kunna prata med testledarna på plats för att suga in så mycket som möjligt. Vad är den största lärdomen hittills? Testning innebär mycket ny teknologi och det är sällan som allt går helt enligt planerna. Och tur är väl det, för det är väl därför ingenjörer finns? Skapa problem och sedan lösa dem

Den andra kampanjen, Vinci, drog precis igång förra veckan och det ska bli väldigt spännande att följa denna nu med lite mer erfarenhet under fötterna. Till skillnad från TPX så körs Vinci i en testrigg i Tyskland. Närmare bestämt en liten håla mitt i skogen norr om Stuttgart som heter Lampoldshausen (antar att den ligger här ute så att det inte gör så mycket om något skulle gå fel ). Innan en kampanj drar igång så samlas alla inblandade större företag för att gå igenom status av produkterna och så att franska rymdstyrelsen (CNES) i slutändan kan ge sitt godkännande att starta kampanjen. Som en del i min utbildning fick jag möjligheten att följa med på detta möte eftersom jag redan befann mig nere på “kontinenten”. Det var väldigt givande att närvara under dagen, att få träffa andra inom branschen och framförallt att få se hur det fungerar. För att sammanfatta det lite kort kan vi säga att det är intressant att se tyskar, fransmän, italienare, holländare och svenskar försöka komma fram till något under en dag, speciellt då många har mycket viktigt att säga… När det var dags för lunch hade vi hunnit med det som skulle tas upp innan morgonfikat, och när det var dags för eftermiddagsfika hade vi nästan hunnit fram till lunch i planeringen. Det här med mötesdisciplin är något vi är ganska bra på hemma i Sverige kan jag konstatera efter detta. Som tur var så var tyskarna vid testanläggningen väldigt hjälpsamma och de hade uppmärksammat att jag var ny i gemet. Då den planerade rundvandringen för att se själva riggen och motorn blev inställd (pga oförmågan att hålla tidsplanen) så fixade de istället så att jag och min Volvo-kollega fick smita iväg en stund för just detta. Och det tackar jag för. Det var inte en liten anläggning, och ännu häftigare blir det eftersom Vinci är en överstegsmotor och som sådan används, och följdaktligen testas, i vakum. Jag drog mig till minnes hur min fysiklärare på gymnasiet skulle demonstrera ett experiment med en liten vakumkammare och de problem han hade att suga ut de sista molekylerna utan att nya smet in. Här stog jag nu istället framför en vakumkammare stor som min lägenhet som man dessutom stoppar in en raketmotor i och bränner på för fullt… Inte lite imponerande. Det där med att grilla inomhus får liksom en annan dimension

Av förklarliga skäl har jag inte så många bilder att visa från testanläggningen, men jag kan bjuda på några från Tyskland.

Frukost och jobb på Charles de Gaulle

When i Germany…

Vårt hotell ute på landet

Är man i Tyskland så är det ingen tvekan om vad man får för hyrbil. Den här Audin hade gått 7 km innan vi fick den

Hur slutade mötet då? Jo, vi från Volvo var tvugna att åka kl 18 (mötet skulle vara klart kl 17) för att hinna med våra flyg. I efterhand är jag väldigt nöjd då jag senare fick veta från Snecmas deltagare att de suttit kvar till kl 22. Mötesdisciplin var det…

Lagom slut på flygplatsen kom jag till gaten i god tid bara för att få veta att planet till Paris var försenat ca två timmar. Detta precis efter att jag under en diskussion sagt till min kollega att jag inte har något emot att fastna på flygplatser då jag trivs i atmosfären med en massa folk som är på väg någonstans och flygplan som står på rad utanför. Tur att jag tyckte så då

Det hela vägdes dock upp av inflygningen mot Paris-by-night (icke att förväxlas med One night in Paris). Inte ett moln i sikte och runtomkring Eiffeltornet som stod som en fyr i mitten bredde ett oändligt hav av ljus ut sig. “Ladies and gentlemen, welcome to Paris.”