Christo in Europe

Trots alla askmoln över Europa så har helgen varit strålande fin här i Normandie och för en gångs skull har jag inte varit inne i Paris och spatserat. Istället tog jag bilen till Rouen som är huvudstad i Haute-Normandie och den stad där Jeanne d’Arc brändes på bål 1431. För att inte stressa för mycket tog jag en omväg in till staden via landsbygden med lite stopp på vägen:

Till skillnad från Vernon (ca 25 000 inv) så är Rouen en riktig metropol, ca 100 000 invånare i själva stadskärnan och ett betydligt livligare gatuliv. Jag blir dock imponerad över hur alla städer är lika charmiga här i Frankrike, även de större. De gamla husen, trånga gränderna och större eller mindre kyrkorna/katedralerna är återkommande. Nackdelen med större städer är självklart mängden turister som verkar öka linjärt med invånarantalet (exponentiellt om vi pratar Paris) i det här landet, men det är bara att vänja sig. Frankrike är trots allt det största turistmålet i Europa.

Rouen var självklart inget undantag, och det kändes nästan hur historiens vindar blåste runtomkring mig när jag upptäckte staden. Bl.a. finns här Europas (eller var det världens?…) största gotiska katedral som var mäkta imponerande. Jag fick ett väldigt bra intryck av staden och jag tror absolut att jag kommer att åka in igen. Den ligger närmare än Paris och framförallt är det lätt att ta sig in med bil och parkering är gratis. Det är lite trist bara att upptäcka allt på egen hand, det skulle vara så mycket trevligare att kunna reflektera tillsammans med någon över un café au lait (Mia skynda dig hit!). I Rouen finns också Normandies enda helt engleskspråkiga bokhandel, och då jag läst ut den bok (Animal farm av George Orwell, väldigt underhållande politisk satir om kommunismen) jag köpte i Paris gällde det att passa på. För att bekanta mig lite med den franska litterära scenen så blev det två böcker av franska författare, The Hunchback of Notre-Dame och Madame Bovary. Nu ska det väl inte gå nöd på mig den närmaste tiden. Dessutom hann jag med lite spontanshopping innan jag åkte hem då jag på vägen till bilen passerade en klädaffär som jag råkade gå in i De har ju så många sådana här…..

Våren börjar för övrigt komma ordentligt här nu och det är riktigt skönt att vara ute. Trots min pollenallergi så går det än så länge ganska bra, men lite ögonrinnande blir det ju efter en hel dag utomhus. Min tanke var först att ta mig in till Paris idag (söndag), men när jag vaknat och tittat klart på Kinas GP (streaming funkar ju skitbra! Blir svårt att motivera alla pengar det kostar att ha Viasat sport när jag kommer hem) så var det så fint väder att jag efter frukost bestämde mig för att leta reda på en trevligt plats i solen här i Vernon istället. Eftersom staden ligger längs med floden Seine och i en dalgång tog jag mig upp mot lite högre mark i jakt på en plats med god överblick. Jag fann ett riktigt bra ställe med fin utsikt över dalen och bäst av allt, ostört. Mycket bra beslut att stanna hemma idag alltså!

När jag satt och åt middag på ett kafé i kvällssolen idag så kom jag och tänka på att det kanske vore bra att förklara vad jag egentligen gör här i Frankrike. När man är så bra på att hålla kontakten som jag är så blir det tyvärr lite väl sällan ibland, så alla har inte stenkoll på vad jag gör nu för tiden.

Så vad gör Christo i Vernon? Det det i grund och botten handlar om är den här:

D.v.s den europeiska rymdraketen Ariane 5. Till denna levererar Volvo Aero munstycket och turbinerna till huvudmotorn (det “lilla” munstycket syns längst ner i mitten på raketen i bilden ovan, själva motorn syns nedan). Motorn, Vulcain 2, i sin tur designas och monteras ihop av Snecma här i Vernon där jag nu är på praktik.

Det jag pysslar med på dagarna är turbinerna. Och vad har man turbiner till i en rymdraket? Den frågan har jag fått ett par gånger så här kommer en kort förklaring: En bils motor drivs av ett bränsle och bränslet förvaras som bekant i en tank. För att föra över bränslet från tanken till motorn krävs en bränslepump. På precis samma sätt behövs en pump för att föra över bränslet från raketens tankar till motorn. Till skillnad från bilens pump som drivs av en elmotor, så drivs pumparna i raketmotorn av turbiner (det skulle behövas väldigt kraftfulla elmotorer, för att inte tala om batterin), och voila!

Nu jobbar inte jag exakt med de pumpar som sitter i Ariane 5, utan med två turbiner som är under utveckling, TPX och Vinci (bilden ovan). TPX är en demonstrator som Volvo Aero och Snecma utvecklat tillsammans för att visa nya teknologier, medan Vinci är den nya överstegsmotorn till nästa generation Ariane 5. Turbinerna har under ett par år utvecklats på Volvo Aero och ska nu testas under våren och hösten. Det är här jag kommer in i bilden För att underlätta kommunikationen samt analyserandet av testdata finns jag på plats på Snecma.

Jag har redan hunnit närvara vid två tester med TPX, och Vinci-kampanjen drar igång i maj (Vinci testas dock i en rigg i Tyskland). Förutom att det är otroligt kul att vara här så är det även väldigt lärorikt. Då jag får brottas med många olika typer av problem och inte bara räkna på tryck och temperaturer i en gaskanal (som iofs är väldigt kul bara det ), så lär jag mig mycket om hela turbinens (och pumpens) uppbyggnad. Det skulle ta mycket längre tid att sätta sig in i allt hemma på Volvo, så det är kunskaper jag kommer att ha nytta av. Man inser också hur avancerade produkter det är vi håller på med:

För att forsätta jämförelsen med bilen kommer här lite nördig fakta. En F1-bil idag accelererar från 0-100 km/h på mindre än 2 sekunder. Motorn roterar med 18000 rpm och levererar ca 780 hk (582 kW). Väteturbinen i Vinci-motorn har en diameter på 12 cm, roterar med 95000 rpm och levererar ca 3350 hk (2500 kW)!

Kan man ha ett häftigare första jobb?

Är det ett tecken på att man har roligt på jobbet om man två dagar innan helg upptäcker att det är påsk och långhelg? Det var iaf vad som hände mig. Nu gällde det att komma på någonting att göra de tre dagarna (Långfredag är ingen helgdag i Frankrike). Väldigt sugen på att se lite av kusten bestämde jag mig för att packa bilen och göra just detta. I lördags begav jag mig norrut till det som kallas “Alabaster coast”. En kuststräcka med kalkstensklippor som stupar rakt ner i havet, precis som på den engelska sidan (kan de ha suttit ihop tro?). Väderprognosen hade lovat molnigt och regn men som tur var så hade den fel och jag möttes istället av strålande solsken.

Huvudmålet med min tripp var dock den kust längre västerut där “Operation overloard” påbörjades den 6:e juni 1944, D-dagen också kallad. Jag tog mig därför sakta men säkert västerut. Under färden dit fick jag verkligen hålla tillbaka viljan att stanna i varje lite stad som passerades. Alla ligger idylliskt vid havet och man får bara lust att gå ur bilen för att promenera längs stranden. Efter några stopp insåg jag däremot att om jag skulle komma vidare under påskhelgen så fick städerna vänta. Kanske kommer jag tillbaka vid något annat tillfälle (med Mia kanske?!), eller så inte. Kuststäderna i Frankrike tar inte slut så ska man besöka alla får man ligga i.

Väl närmare landstigningsstränderna började monumenten och muséerna avlösa varandra och precis som med städerna gäller det att välja vad man vill se. Det finns både bra och mindre bra ställen. Jag siktade in mig på “Omaha Beach” och några sevärdeheter däromkring, bl.a. den amerikanska krigskyrkogården som är väl känd från diverse filmer. När jag gick längs stranden var det svårt (omöjligt) att föreställa sig att historiens största landstigningsoperation utspelat sig här. Det känns dessutom konstigt att det än idag hittas kvarlevor från alla dem som aldrig hittades efter striderna.

En mäktig upplevelse var det i alla fall att besöka dessa platser. Tyvärr så har ju fler samma tankar som jag och lägg då till att det är påsklov vilket innebär många föräldrar och lika många barn som springer omkring och skriker. Antagligen var det jag som var lite trött efter all sight-seeing, men jag kunde inte låta bli att tänka: varför måste alla komma just hit? Måste alla turister komma dit där jag är… eller är det ändå jag som är en turist precis som alla andra? Jag vill tro på det första

Varför denna titel på inlägget? Man kan ju lätt tro att det har något att göra med att jag är i Frankrike, champagnens hemland, men riktigt så är det inte, inte helt iaf. När jag och Simon var ute och “backpackade” för ett par år sedan kom vi över ett uttryck som i vissa fall var ganska talande.

“Champagne backpacker“: resande som har sitt bagage i en ryggsäck men som (till skillnad från en “backpacker”) inte oroar sig för mycket över pris på boende, mat och transport då detta inte är ett problem (läs: pappa betalar).

Jag kunde inte låta bli att reflektera över detta under min trip och undra om inte jag började känna lite på den resstilen. I Australien såg en typisk lunch ut ungefär så här:

I helgen såg en lunch ut så här:

Middag bjöd även det på det franska köket då jag vid atlantkusten åt grillspett med lax, vit-fisk-jag-inte-kommer-ihåg-namnet-på samt gigantiska räkor. Till efterrätt en inte allt för dålig äppelpaj med glass och någon himmelsk kräm. Det hela sköljdes ner med franskt (vad annars) vitt vin och Calvados. Jag sov visserligen i bilen, men denna gången i en ny V50 istället för en 17 år gammal Toyota/Holden med delar som faller av på motorvägen.

På det stora hela är det ganska gött att inte behöva äta nudlar eller konserver varje måltid, men jag kan inte låta bli att känna att just detta är en del av tjusningen med resandet. Och visst, nu var jag borta en helg, men under en längre resa betvivlar jag att det skulle bli tre rätters varje kväll. Jag har nog en bit kvar till champagne backpackernas finrum trots allt…